Johannes simskola blir rena grannyran. Johannes lyser upp när granntjejen Linnéa har hamnat i samma grupp och presterar grymmesimning av bara farten. Jag och Linneas mamma Emma konstaterar glatt att vi lätt kan fixa till samåkning, vilket alltid gör livet enklare.
I omklädningen efteråt träffar jag på min gamla granne från radhuset i Torslanda, Patrik, som är där med sin dotter. Och på en sekund öppnar sig en bro över årtiondena och jag minns min simskola och till och med vad min lärare hette (Andrej). Jag kommer ihåg när jag tog guldgrodan och första gången jag kokade kaffe. Jag och Patrik snackar lite om hur läget är medan vi försöker få våra telningar att ta på sig kläderna. Han hinner först och vi konstaterar glatt att vi lär ses på onsdagseftermiddagarna framöver. När omklädningsrummet är tomt hamnar jag i funderingar om Johannes och Linnéa kommer att ses på badet om 30 år också? Om de kommer att prata om sina respektive barn? Oroa sig över att de inte ska kunna simma ordentligt till denna sommaren heller, tjata på dem om att duscha ordentligt och belåtet rufsa dem i håret när de klarat nästan en hel längd utan dyna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hade en Andrej som simlärare på Sörredsgården - kanske är det samma person som du pratar om?!
SvaraRaderaHoppas allt är bra på pappaledigheten!
/Henrik
Det här måste varit runt -78, jag var sex år då. Har för mig att han var ryss eller möjligen polack, rätt storväxt (som i atletisk, inte tjock) och skämtade friskt med oss ungar genom att slänga oss i vattnet efter lektionen. Kanske var samma snubbe?
SvaraRadera