Mamma - en hyllning!

Jovisst, detta låter som en sån där osund fixering som latinska män är ena hejare på, men så är icke fallet.
Efter att ha följt med Johannes klass till ishallen är jag bara så rasande impad av lärarkåren. För löner som väl är en 100-del av en direktörsbonus tar de hand om hela provkartan av socialt jobbigt beteende i sjuårsåldern: En som springer iväg strax innan bussen kommer, en som säger till sin kompis att han ska "mörda" honom, en som glömt skridskorna hemma, en som helt tokkoncentrerat sitter och borstar i gruset på hållplatsen. Och så vidare.
Det är, kort sagt, svårt att förstå hur man kan göra det utan att tappa tålamodet.
Samt att göra det på ett sätt som skulle ge Jan Björklund våta drömmar om Bräckeskolan i åratal framöver.
Det är när jag pratar lite med Johannes lärare Pia som jag också inser vilket jobb min mamma gjort genom åren. I 40 år har mamma gjort just detta, inte bara lärt ut Hallands floder och de fyra räknesätten, utan också tagit ett enormt stort socialt ansvar genom att helt enkelt ta små skitungar i örat när det behövs. Hon toppar just nu detta med att sortera bland bokstavskombinationerna i det som på min tid kallades för OBS-klass.
Så, morsan: Sträck på dig. Och gå i pension till hösten, det är du verkligen värd!