Dolly - en oväntad vän

Jag vet, jag har brutit mot alla bloggares dödssynd. Jag har inte uppdaterat särskilt ofta på sista tiden. Försök själva med en febersjuk ettåring hemma och de berg av disk, stryktvätt och dammråttor som uppstår som en följd, så får ni se hur lätt det är!

Hursomhelst, jag kom i alla fall ut och tränade igår kväll. Att gå och gymma är verkligen inte särskilt roligt. Jag har alltid varit mer för sociala idrotter och att jaga efter en boll, men högerknät sätter i rätt stor utsträckning stopp för allt sånt. Så jag gymmar, men då måste jag ha sällskap. Oftast bli det min bror, men om inte han finns till hands så måste Ipoden med. Igår hade jag laddat in ett helt gäng med Dolly Parton-låtar och de visade sig oväntat nog otroligt peppande. Särskilt då de tidigare country- och bluegrasshitsen. Texterna är ju i countryskolan, långsamt berättande, vilket tar bort uppmärksamheten från den sega klockan på löpbandet och desutom finns ett driv i rytmen som eldar på.

Så nu sitter jag här och är, högst oväntat, Dolly-fan. You go, girl!