Idealister som behövs

Ibland återfår man tron på mänskligheten. Som idag, när jag tog alla tre barnen för rutinkontroll av familjens (=min) ärftliga ögonsjukdom. På det enormt trista sjukhuset (som lite passande med tanke på de senaste dagarnas rojalistyra är uppkallat efter Drottning Silvia. Zåå trevlig, ja.) lyses tillvaron helt plötsligt upp av att två clowner passerar i korridoren.
Två lösnäsor, lite kul smink och ukulele. Mer behövs inte för att anspänningen ska släppa lite hos barnen.
Också kommer man ner i kafeterian. Där sitter folk från Sjöfartsmuseet och berättar med hjälp av hemsydda gosedjur om havets hemligheter, som musslor, krabbor och sjöhästar. Sjuka barn som antagligen ligger inne lite längre än vårt entimmesbesök tindrar med ögonen och de sjuksyrror som hängt med dem ner fascineras i lika hög grad över hur starkt det lim som musslor bildar när det sätter sig fast vid klippväggar är.
Det är mycket möjligt att dom här människorna får betalt, men för det första bryr jag mig inte omdet och för det andra är det säkert skitlöner det handlar om. Clownerna och tjejen från Sjöfartsmuseet var helt enkelt där därför att det var det rätta att göra: Att lysa upp tillvaron för de som tycker att det är skittåkigt att ligga på sjukhus.
Som sagt, tron på mänskligheten är återupprättad.