"Macken" 2009, eller Moskva 1964

Var på Biltema idag. Skulle ha snökedjor. Vad ni gör: Åk inte dit. Åtminstone inte om ni vill ha snökedjor. Vill ni däremot se hur jag tror att Sovjetunionen fungerade så är det en utmärkt utflykt för en fältstudie.

Inköp till bilen är för mig ett nödvändigt ont. Inget jag på något sätt tycker är roligt. Det bästa är om det finns så lite som möjligt att välja på, så att jag vet att jag väljer rätt.
Snökedjor är nu lite svårare att köpa än spolarvätska. På Biltema finns sju olika sorters snökedjor. Ingen av dem verkar passa vår bils hjul. Däremot finns en sort som är helt slutsåld, som kanske kan passa, men det vet jag ju inte eftersom jag inte kan läsa på förpackningen.

Jag bestämmer mig för att gå till informationen.

Kvinnan bakom disken får vara anonym, men vi kan kalla henne Roy. Roy har precis avfärdat den föregående kundens fråga med ett surt "Det vet la inte jag", så jag har inga höga förväntningar på vårt lilla rendez-vous. Jag försöker förklara för henne att den typ av snökedja jag letar efter verkar inte finnas. Den påföljande dialogen är värdig Kafka.

Roy: Har du artikelnumret?
Jag: Nä, det är ju tomt på hyllan, så jag kollade inte. Men du kan inte söka på min däcksdimension och se om det är den så att jag vet om ni har något som passar min bil?
Roy: Har du artikelnumret?
Jag: Alltså, jag har just kollat därute och ...
Roy: Men med artikelnumret kan man kolla allt.
Jag: Som till exempel om de passar min bil?
Roy: Nä, men jag kan se om de finns inne.
Jag: Men, det är ju det dom inte gör.

Efter ytterligare lite dividerande går jag bort och kollar artikelnumret. Till min förvåning säger Roy att de aktuella snökedjorna finns inne (men jag vet fortfarande inte om de passar bilen). Hon tycker att jag ska gå ut i butiken igen och prata med "någon på bilavdelningen".
Så jag rullar ut med Simon i vagnen mot snökedjehyllan och träffar på nästa nobelpristagare på College of Biltema. Vi kan kalla honom Roger. Ännu en gång, en scen ur Processen, eller "Macken". Välj själv.

Jag: Jo, Roy i informationen säger att du kanske vet något om de här snökedjorna, att de kanske finns på lagret?
Roger: Ja, kanske. Men jag kan inte ta fram dom nu, för det står 30 pallar med grejer därute och jag kan inte gå igenom dom.

Här börjar yours truly bli en aning trött och irriterad.

Jag: Nähä. Så du är inte intresserad av att sälja snökedjor?
Roger: Jo, jo, men jag kan inte gå igenom pallarna nu.
Jag: Nähä. Du är alltså inte intresserad av att sälja snökedjor.
Roger: Jo, jo, det är jag. Men vi börjar packa ut nu och är väl klara på torsdag. Men ring och kolla i veckan om vi har hunnit få ut dom.

Här fanns, som ni förstår, en hel del andra frågor att ställa (som till exempel varför man inte kunde kolla var kedjorna stod just nu, eller varför det skulle ta fyra dagar att få ut 30 pallar varor), men jag orkade inte, utan släppte korgen med småprylar som jag stoppat på mig, gick med bestämda steg ut genom kassorna, och blev en smula förvånad över att inte Anders Eriksson och Jan Rippe satt där och flabbade åt mig.

Klev ut på Backaplan, men det kändes som Röda Torget för mer än 45 år sedan.