En oväntad förälskelse och lite Omega 3

Är lite oväntat kär. Har aldrig tidigare förstått Joni Mitchells storhet, har alltid känts aningen för mycket batik och kristaller för mig, men sitter nu och lyssnar på plattan "Blue" och bara njuter. Av "Carey", till exempel.
Samtidigt med denna hippie heartcrush tar jag också mitt disciplinära ansvar och kan inte låta bli att undra över var just ansvaret tar vägen ibland.
Anna pratade med en god vän under kvällen om ditten och datten och barnen. Kompisarnas dotter, jämngammal med Johannes, går i en förstaklass. I samma klass går några rätt stökiga sjuåriga killar som har svårt att sitta still. Det är ju nu inte helt ovanligt för pojkar i den åldern. Det brukar också kunna gå att hantera på ganska många sätt, så att alla blir nöjda.
Så vad gör ansvarig lärare? Pratar med föräldrarna? Tar tag i situationen på allvar och försöker lösa den?
Svaret är tyvärr: Skickar ut en lapp där man uppmanar föräldrarna att ge barnen kosttillskott av Omega-3, eftersom det har en lugnande effekt på stökiga barn.
Jag vet inte, men jag har en stark känsla av att den läraren också lyssnar på hippiemusik, samt antagligen röker någon mysko substans. Förmodligen Omega-3.