Digitala favoriter

Språket utvecklas ständigt.

En tromb drar in i hemmet, kräver mellanmål och spelar TV-spel en stund. När två av trombligans medlemmar (grannbarnen) lämnat huset står en utsjasad pappa och torkar upp bland mjölk, clementinskal och limpsmulor. Jag frågar dottern om det varit roligt. Hjätat smälter nästan av svaret.

"Pappa, Albin och Signe är favoriter". Nämen lilla snuttan, vad fint, å vilken varm och känslig människa du kommer att utvecklas till, empatisk, med en vacker själ och ...

Vänta nu.

"Vad menar du med favoriter" frågar jag något misstänksam. Cynikern i mig får alltid en andra chans. För även om barnen trivs extra bra med Albin och Signe är det något som inte stämmer.

"Dom är det, pappa. Favoriter." Hon nickar mot TV-skärmen.

På Wii:t kan man skapa sina egna figurer, som man sedan kan göra till - just det: favoriter. Det är det min empatiska lilla fina flicka hjälpt grannbarnen med.

För mig är favoriter fortfarande ett uttryck för någon man tycker extra bra om, eller möjligen någon sorts glass från GB.

Men så hade jag bara en Commodore 64 när jag var liten också!