Simon, le sous-chèf

Lunchens makaroner ligger till en tredjedel i magen, till en tredjedel i hakklappen och till en tredjedel på golvet.

Simon har alltså kvalificerat sig för att jobba i Lundbys centralkök!

Bara i Göteborg

Kakel är bra för akustiken. Åtminstone om man vill höra mycket. Och mycket får man också höra i omklädningen till Fridas simskola på Lundbybadet. När jag är på väg ut med Simon hör jag bekanta toner som visslas av en man i min egen ålder. Känner igen låten, men kan inte riktigt placera den.

Da-da-da-da, da-da-da-da, da- .... Nej.

Tar en promenad med Simon i kvarteren bakom gamla Lundby gymnasium och någonstans på Blackegatan kommer jag på vilken låt det är. Inser samtidigt att det bara är i Göteborg som en man i 35-årsåldern skulle kunna vissla Lasse Dahlqvists Jolly Bob från Aberdeen. Och det är bara här en man i samma ålder skulle känna igen den.

Och runt omkring satt stuvarna och sjöng och klappa takten!

Snuskspaghetti ger kortare köer?

Golvdoppad pasta är det senaste, allt enligt GP. Snuskspaghettin kan ha hamnat i Fridas och Johannes skolmatsportioner. Att storköket i Lundby skulle behöva "se över rutinerna" som det brukar heta var kanske inte helt oväntat, med tanke på hur planeringen emellanåt har varit (en gång skulle Fridas avdelning få korv med mos. Moset kom 11.00, korven 11.45. Dagisversionen av förrätt och varmrätt).

Men det här sticker ju ändå ut en aning, kan man väl säga. Jaja, man får se det positivt: Nu kanske köerna till stadsdelens dagis minskar, så att Simon lättare får en plats?

Len som en barnrumpa

Anna och jag i hallen hemma före avfärd mot ödemarken. En hipp sminkös och hennes nya kärlek: en svettig dansbandsmusiker.

Efter att inte ha rakat mig sedan julafton var det dags idag.
Eller ja, jag påbörjade barberingen redan i lördags då jag snidade ut en juste 70-talslook till Marias och Henriks 70-års fest (35+35) ute i Bolåsa strax utanför Mölnlycke. Känns lite konstigt att vara slät igen, just som börjat vänja sig vid att ha en risbuske på hakan.

Hursomhelst, festen var hur lyckad som helst och alla hade satsat ordentligt på utklädnaden. Vi spelade också med coverbandet KAZZ och det blev väl någon sorts succé, även om min hals inte var den bästa för kvällen. Barnen roade sig hos farmor och farfar och det var en skön känsla när vi ringde morgonen därpå och min mamma med stor lättnad konstaterade att Simon sovit hela natten.

Coverbandet Kazz får spela ABBA för en kväll. Från vänster: Richard (Björn), Henrik (Agnetha), Niklas (Annifrid) och Calle (Benny).

Onödigt vetande om skägg

1. Att "Barbarossa" betyder rödskägg är väl känt. Men visste du att "Barbapapa" betyder pappas skägg (barbe á papa) eller spunnet socker på franska? Därav har den kända barnboksfiguren fått sitt namn.

2. Man kan tycka att mitt skägg ser bedrövligt ut. Det är inget mot hur en annan berömd musiker (hmmm ...) , nämligen Chopin, brukade raka sig. Han hade helskägg - i halva ansiktet, närmare bestämt den halva som han vände mot publiken under pianokonserterna.

Apropå mat

Så här glad kan man bli när man får testa att äta själv:



Men då kan det också se ut såhär under bordet:




Frida och Johannes är tyvärr inga goda föredömen på området. I förra veckan fick de för sig att de skulle äta i vår garderob/städskåp i matsalen:





Är det möjligen detta som kallas gammal skåpmat? Notera också den obscent stora högen med kexchoklad. Ett resultat av en stjärnvinst på Liseberg i december. 2 kg lär räcka förbi sportlovet ...

Det sket sig!

Coop tar alla mina pengar

Sitter och gör middagsplaneringen för nästa vecka och både av rent ekonomiska skäl, men också lite för utmaningens skull, försöker jag få till en handlingslista som ska sluta under 1.000 kronor. Trenden går åt rätt håll: För två veckor sedan slutade notan på 1.300 kronor och förra veckan på 1.045.

Problemet är bara att de uppbyggda förråden i frys och skafferi töms i oroväckande snabb takt. Matpriserna har antingen stigit kraftigt de senaste månaderna, eller också handlar vi på fel ställe (Coop Forum Backaplan). Nåväl, jag ger mig ändå ut på en resa till Hisingens hjärta under kvällen. Önska mig lycka till, kära läsare.

P.S.
En kollega till mig försökte i höstas under en månad leva på 1.000 kronor vilket han dokumenterade i en blogg (som du hittar här). Tusen spänn på en månad, alltså. Det är vad det kostar för en trebarnsfamilj att gå upp på morgonen. Kollegan har också jobbat som pokerredaktör. Kanske skulle ta lite tips från honom för att dryga ut inkomsterna lite?
D.S.